söndag 23 juni 2013

Mysteriet med bågen från Porjus, Lule lappmark

På en väns inrådan gick jag ut på nordiska muséets samiska samlingar. Där finns en samisk pilbåge, och den gör mig ställd. Det här är den enda bilden som ligger uppe, ingenting om hur gammal den är, bara att den lämnades in 1968. Från Porjus, Lule lappmark, Sirkas sameby.

Bild hämtad från nordiska muséets samiska samling.

Såvitt jag vet är det utmärkande draget med de så kallade fenno-ugriska eller samiska bågarna användandet av tjurved från tall eller gran till buken av bågen i kombination med björk till ryggen. Tjurved, särskilt av tall, är extremt röttåligt, vilket gör att de bågar man funnit (totalt alltså, i Finland, Norge och Ryssland, förutom Sverige) bara har tjurvedsbiten kvar. Björken har sedan länge ruttnat bort. Således borde vad som syns på bilden vara tjurved från tall eller gran, sannolikt det förra.

Det är två saker som stör mig med den här bågen. För det första ser den ut som en skida, inte en båge. Den är rekurverad – spetsen är böjd framåt. Jag har aldrig tidigare hört talas om att samiska pilbågar var rekurverade. Vad man istället gjorde vara en "rak" pilbåge som man sedan fäste två rekurverade öron av björk på. Ibland kallas det att bågen är retroflex. En bild från en fellow pilbågsmakare kan illustrera vad jag menar:

Hämtat från:
 http://northernwildernesskills.blogspot.se/2010/10/fenno-ugric-bow.html

Med stor sannolikhet är anledningen till varför man använde sig av "öron" som man limmade och surrade fast istället för att faktiskt ånga bågen till att bli böjd är att tjurved är extremt dåligt och sprött i drag. Björk är mycket lättare att ånga/böja. Det är det andra som stör mig. Tjurved skulle kunna vara ett av de absolut svåraste "träslagen" att ånga/böja eftersom det utsätter trät för stora påfrestningar i drag. Enligt min visserligen något begränsade erfarenhet på området behöver man bara titta på en tjurvedbit på fel sätt så går den sönder i tension/drag.

Så om Nordiska museets uppgifter stämmer, och jag är rätt i att det är tjurtall på bilden, har vi alltså en i fenno-ugriska sammanhang, och så vit jag vet, en unik pilbåge gjord av en mycket skicklig pilbågsmakare/träarbetare som antagligen hade vana och var inspirerad av skidbygge – om det inte helt enkelt är en skidspets man ser på bilden. Ser ju precis ut som en Bo Östergren-skida...

Är det verkligen en pilbåge har vi här ett unikum från Lule lappmark – det tror jag min vän blir glad att höra!

3 kommentarer:

  1. Riktigt spännande! Svårt att se strukturen på bilden, synd att bågen/skidan inte vinklats lite. Om det är en recurvbåge förklarar det, tillsammans med tjurvedsmaterialet att de var så snärtiga att skjuta med?
    Tror jag har sett någon målning av samer någonstans på 1600-talet som hade såna bågar...

    SvaraRadera
  2. Spännande! Det skulle vara intressant att titta närmare på den i samlingarna.

    SvaraRadera
  3. Ja, det är spännande uppgifter tycker jag med! Jag har hört mig för på internationella pilbågsforum – får se vad experterna som lurkar där kommer fram till. Målningar från gamla tider är ofta inte särskilt tillförlitliga som källor, och en sådan detalj som skillnaden mellan rekurverade och retroflexa (öron) toppar kan mycket lätt gå förbi. Rent prestandamässigt är det ingen skillnad egentligen. Möjligtvis är rekurv något mer effektivt eftersom man antagligen kan få ner vikten en aning, fast å andra sidan kan man ånga/böja björk i en skarpare vinkel vilket skulle resultera i en snabbare båge – fördelar/nackdelar tar antagligen ut varandra.

    Troligtvis är det så att man använt sig av öron för att OM det skulle skita sig i ångningen/böjningen och trät spricker behöver man inte göra om hela bågen, bara örat i fråga.

    Kan man som privatperson få tillgång till nordiska museets samlingar och ta sig en titt? Någon som vet?

    SvaraRadera